Socker, barnens alkohol

Lyssna på sidan

Ungerska Engelska Spanska

 

Källa: Dr Robert Lustig on Pediatric Metabolic Health: “Sugar Is the Alcohol of the Child”

 

 

Dr. Robert Lustig om barns metabola hälsa:

Socker är barnens alkohol

 

Nyligen fokuserade ett vetenskapligt evenemang på behandling av fetma.

Fetma betraktas som en riskfaktor för diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar.

Men "fetma är inte problemet, fetma är bara en markör för problemet", säger Dr. Robert Lustig, endokrinolog och professor i pediatrik vid University of California, San Francisco.

I intervjun nedan söker han svar på två frågor:

 

Vilka är de viktigaste miljö- och näringsfaktorerna som ökar risken för fetma hos barn?

För det första måste vi förstå att det inte är fetman som är problemet. Fetma är en markör för problemet.

Metabol ohälsa är problemet, och idag har 93 % av amerikanerna metabol ohälsa, inklusive barn!

 

Idag diagnostiseras barn med vuxensjukdomar, sjukdomar kopplade till åldrande och även alkoholrelaterade sjukdomar.

Tidigare var typ 2-diabetes och fettlever sjukdomar orsakade av alkohol, men nu drabbar de även 5-åringar!

Så frågan är inte vad som orsakar fetma, utan vad som orsakar den metabola ohälsan, där fetma bara är en yttring.

Om vi förstår detta kan vi börja tänka på vad det verkliga problemet är.

Vi har för närvarande tre typer av fettlagring

Det finns underhudsfett, det är det fett vi mäter på vågen – "ser jag fet ut i den här baddräkten?"-fettet.

Denna fettvävnad är faktiskt metabolt aktiv och godartad. Vi vill lagra överskottsenergi där; det är säkert.

Men det är detta vi mäter på vågen, så när vi säger att någon är fet beror det på att deras BMI eller vikt är hög.

Men det är egentligen inte problemet, eftersom det finns många metabolt friska feta människor och många metabolt sjuka smala människor.

Så att förstå detta är mycket viktigt.

25 % av barnen lider av en form av fettlever som aldrig tidigare skådats

 

Den andra fettlagringen är visceralt fett. Detta beror främst på stress.

Det beror inte på kosten; det beror inte direkt på miljön i sig, såvida den inte orsakar stress.

 

Hur vet vi det?

För att kliniskt deprimerade patienter som hamnar på sjukhus äter väldigt lite eftersom de är anhedoniska. (Anhedoni innebär oförmåga att känna glädje. Det är ett vanligt symptom på depression och andra psykiska störningar.)

De vill inte äta alls. De går ner i vikt av sitt underhudsfett, men i deras fall ökar det viscerala fettet.

Detta fett beror på stress, inte på maten, inte på miljön.

Och slutligen finns det en tredje fettlagring: leverfett.

Det är här kosten gör sitt "smutsiga arbete". Det är här det verkliga problemet ligger.

 

Så, vad gör levern fet?

Och förresten, kan vi mäta leverfett på vågen?

Nej! Redan ett kvarts kilo leverfett orsakar betydande metabol ohälsa, och det går inte att upptäcka genom att väga sig.

 

Så, vad gör att det ökar?

Socker och alkohol.

Men barn dricker inte alkohol, så i deras fall är det socker!

 

Socker är barnens alkohol

Socker är orsaken till att dagens barn lider av typ 2-diabetes och fettlever.

 

Hur skulle hälso- och sjukvårdspersonal kunna gå från att mäta BMI till att mäta kardiometabol hälsa?

Frågan är, hur mäter vi kardiometabol hälsa?

• Det enklaste och billigaste sättet är att mäta midjemåttet.

Tja, problemet med midjemått är standarderna, och olika mätvärden ger olika svar, så ur den synvinkeln är det långt ifrån perfekt, men det signalerar åtminstone problemet.

 

• Nästa nivå: laboratorietester.

Så vilket laboratorietest berättar mest om metabol hälsa?

 

• Svaret är fastande insulinnivå.

 

Enligt American Diabetes Association behöver man dock inte mäta fastande insulin.

Men jag anser att det viktigaste är att vi mäter detta!

 

Men varför finns denna motsägelse?

Det finns två anledningar till att de säger att man inte ska mäta fastande insulin, och tyvärr är båda oärliga.

• Den första är att plattformar och tester för att mäta fastande insulinnivåer inte är standardiserade; det stämmer. Detta skulle kunna vara ett stort problem, jag håller med.

Men om vi har höga nivåer av fastande insulin spelar det ingen roll. Det betyder att det finns ett problem, ett problem vi inte visste om tidigare, och att något måste göras åt det.

Så länge insulinnivåerna i blodet mäts med samma metod varje gång kan resultaten dock användas för att följa processerna.

• Den andra anledningen till att de säger att man inte ska mäta denna markör är att de hävdar att fastande insulin inte är korrelerat med fetma.

Det stämmer verkligen, fastande insulin korrelerar med kardiometabol hälsa, eftersom fetma är markören, inte orsaken!

Men de förstår inte detta... Jag anser att fastande insulin är det enda och bästa måttet på kardiometabol hälsa. Idag mäts detta tyvärr inte, mätningen täcks inte ens av försäkringen, och det är ett stort misstag.

 

En annan sak vi kan göra är att mäta ALAT (ALT), alaninaminotransferas

Detta är nu en del av en standardiserad biokemisk blodanalys, så det är inte svårt att genomföra.

Det ger mycket information om leverns hälsa och hjälper till att avgöra vilken typ av leversjukdom som föreligger.

 

Problemet med ALAT är det nuvarande referensintervallet.

När jag började på läkarutbildningen 1976 var den övre gränsen för ALAT 25, så värden över det tydde på leverproblem.

Idag har detta värde stigit till 40!

 

Samma test. Hur kan det vara 25, och idag 40?

Hela kurvan har förskjutits åt höger eftersom så många idag lider av fettlever – 45 % av vuxna och 25 % av barn lider av fettlever, vilket inte fanns tidigare!

 

Detta var en sjukdom som inte ens fanns före 1980, och under de senaste 45 åren har det blivit den största epidemin i planetens historia, COVID kommer inte ens i närheten!

 

Så problemet är vad vi använder för att mäta ALAT. Vad är referensintervallet?

Om vi idag tar 10 000 "normala" människor och mäter deras ALAT-nivåer får vi en fördelningskurva, och vi säger:

– "Åh, den övre gränsen är 40."

Men det är inte korrekt!

Det korrekta värdet är 25, eftersom det var referensvärdet innan problemen började!

Så om vi använder det siffran kan ALAT vara en extremt fördelaktig och mycket användbar indikator i samband med fettleversjukdomar.

 

Sammanfattning

Kärnan i metabol ohälsa hos barn

Barn drabbas idag av samma sjukdomar som alkoholister gjorde förr: fettlever, typ 2-diabetes, insulinresistens.

Samhället blandar ihop orsak och verkan; det är inte fetma som orsakar sjukdomar, utan försämringen av metabola processer som orsakar fetma!

 

Avslutande budskap

Den moderna kosten – särskilt tillsatt socker! – framkallar metabola störningar liknande de man tidigare bara såg hos alkoholister.

Socker är alltså barnens alkohol, och nyckeln till att bevara metabol hälsa är en drastisk minskning av sockerförbrukningen, inte bara att bekämpa övervikt.