Allulos

Lyssna på sidan

Ungerska Engelska Spanska

 

 

Det tillverkas av ett socker som kallas D-psikos, vilket gör det till ett naturligt socker.

Eftersom kroppen inte känner igen det som en kolhydrat har det ingen glykemisk eller insulinhöjande effekt, vilket innebär att varken blodsockret eller insulinnivån stiger av det. 

Faktum är att det även minskar det glykemiska svaret från kolhydrater med högt glukosinnehåll!

Det har 70 % av sackarosets sötma.

Kroppen tar upp allulos, men metaboliserar det inte till glukos, så det är i praktiken kalorifritt.

Dessutom, när allulos kommer in i kroppen tränger det undan fruktos, vilket förhindrar att fruktosens negativa effekter uppstår – fett, glykering, oxidativ stress, plack, ... 

När försökspersoner fick allulos tillsammans med kolhydrater minskade deras blodsocker- och insulinnivåer med 30 % inom två timmar!

Detta beror på att närvaron av allulos försämrar upptaget av andra sockerarter genom tarmens slemhinna. 

Båda tävlar om samma sockertransportenzym!

α-glukosidas 1 är ett viktigt kolhydratnedbrytande enzym som finns i tunntarmens mikrovilli.

Dess huvudfunktion är det sista steget i matsmältningen av kolhydrater, där komplexa kolhydrater bryts ner till enkla sockerarter.

Sänker blodsockernivån på ett dosberoende sätt

I en studie minskade tillsatsen av 7,5–10 g allulos till 50 g sackaros blodsockernivån avsevärt 30 minuter efter konsumtion.

Konsumtion av allulos ledde till en betydande minskning av kroppsvikt och kroppsfettprocent, samt förbättrad insulinresistens och glukosmetabolism.

Det kan öka fettförbränningen, eftersom mindre kolesterol möjliggör användning av fettceller.

Allulos har en effekt på fria radikaler och oxidativ stress

I cellerna som kantar insidan av våra artärer ökar nivån av fria radikaler på grund av socker, men om vi lägger till allulos tillsammans med sockret blir allt som om personen inte hade fått något socker alls.

Detta innebär att allulos hämmar bildandet av inflammatoriska markörer som kan leda till att plack bildas.

Cirka 80 % av människokroppens totala glykogeninnehåll finns i skelettmuskulaturen.

I en vuxen kropp lagras cirka 500 g glykogen i musklerna och cirka 100 g i levern. Detta motsvarar cirka 2000+400 kcal energi.

Gnagare som matats med allulos uppvisade ökad belastningskapacitet och minskad återhämtningstid, eftersom det ökade lagringskapaciteten för glykogendepåerna i muskler och lever.

Långsiktiga effekter

• stimulerar leverns glykogensyntes, vilket sänker blodsockernivån
• ökar muskelstyrka och muskelmassa
• påskyndar återfyllnaden av glykogen i lever och muskler efter utmattande muskelaktivitet
• minskar autofagi (självätning) i musklerna
• skyddar bukspottkörtelns insulinproducerande betaceller
• minskar ansamlingen av triglycerider (fettceller) i levern
• sänker mjölksyranivån i blodet efter träning, vilket fördröjer trötthet och ökar fysisk prestation och uthållighet (max aerob prestation +13–25 %)

   

Laktat är en biprodukt av anaerob metabolism

Under normala omständigheter är laktatnivån i blodet 1–2 mmol/l.

Vid intensiv fysisk ansträngning stiger laktatnivån.

Ackumulering av laktat är kopplat till trötthet och minskad prestation.

Den anaeroba tröskeln

är den belastningsintensitet där produktionen av laktat överstiger bortforslingshastigheten.

Används ofta av idrottare för att utvärdera prestation och träningseffektivitet.

Höga laktatnivåer (>4 mmol/l) försämrar prestationen och påskyndar trötthet.

Lägre laktatnivåer indikerar bättre uthållighet och prestation som kan upprätthållas under längre tid.

I äldre ålder

kan effekten av allulos vara relativt större, eftersom det kan motverka den åldersrelaterade prestationsminskningen.

I en studie

fick 48 veckor gamla (medelålders) möss allulos-tillskott, vilket visade ökad muskelmassa i låren och ökad greppstyrka jämfört med kontrollgruppen.

Allulos verkningsmekanism för att öka muskelmassa och styrka:

• ökar uttrycket av insulinliknande tillväxtfaktor 1 (IGF-1) och nedströmsfaktorer relaterade till proteinsyntes
• hämmar myostatin, som är kopplat till proteinnedbrytning
• reglerar mTOR-signalvägen och minskar autofagi (självätning) i musklerna
• ökar aktiviteten hos antioxidant-enzymer

Dessa resultat tyder på att allulos kan förbättra åldersrelaterad sarkopeni (muskelförlust) genom att förstärka antioxidantegenskaper och förändra mRNA- och proteinuttryck.

Allulos har alltså en komplex effekt på autofagi, främst genom att minska den i musklerna, vilket kan bidra till att bevara muskelmassa och muskelstyrka, särskilt i äldre ålder.

Allulos har även tandhälsofördelar, eftersom det är mindre benäget att orsaka karies än vanligt socker. 

Kroppen bearbetar det inte, så den största delen av allulosen vi äter utsöndras.

Det kan vara användbart för diabetiker och de som vill bibehålla en stabil blodsockernivå.

Tillverkningsprocess

1. Utgångsråvara:

Allulos framställs vanligtvis av fruktos som utvinns ur majsstärkelse eller sockerbetor.

 

2. Enzymatisk omvandling:

Med hjälp av ett speciellt enzym som kallas D-psikos-3-epimeras (DPEase) omvandlas fruktos till allulos.

Detta enzym ändrar fruktosens struktur, men ändrar inte dess söta smak.

 

3. Rening och filtrering:

Den omvandlade lösningen filtreras och renas för att avlägsna kvarvarande fruktos och andra föroreningar.

 

4. Den erhållna vätskan säljs antingen som sirap eller kristalliseras och marknadsförs i den formen. 

Hållbarhet och fördelar

Den enzymatiska produktionen är mer miljövänlig än den kemiska framställningen av sötningsmedel.

Icke-GMO-versioner finns också tillgängliga.

Det är stabilt och värmebeständigt, vilket gör det lämpligt för bakning och matlagning.